Råd till den händige onanisten...

Har fått en del förfrågningar från fundersamma läsare av min blogg, har också chattat med vänner som är jätteoroliga över onani. Skriver därför ett litet utdrag från min fina bok om detta som för många, i min chatt och läskrets, är väldigt oroliga för och anser vara ett stort problem. Kom ihåg! Detta är den syn man hade på 30-talet då boken varifrån uppgifterna kommer skrevs. Författaren även denna gåååång… ingen mindre än den mycket kloke och spännande... Dr William Dickstone!
Vassegoo!

Onani eller masturbation, som den vetenskapliga termen lyder, består av retningar av de egna könsorganen, varigenom sexuell tillfredsställelse uppnås. Förr bedrevs en intensiv skräckpropaganda mot onani såväl av läkare som framförallt av moralister och pedagoger.
Man skildrade i de grällaste färger de sjukdomar som ofelbart följde onanin i spåren, särskilt ryggmärgslidande och sinnessjukdomar av alla möjliga slag. Härigenom vann man endast, att unga onanister blevo skrämda och uppjagade och predisponerade för psykiska konflikter.
Framhållas bör att masturbation mycket lätt kan övergå i överdrift och då medför samma skadliga verkningar som överdrivet sexuellt umgänge. Denna perversitet – ty som sådan måste man givetvis betrakta den – försvinner i allmänhet av sig själv, då tillfälle till naturlig sexuellt umgänge yppar sig. Hos barn har man ofta med framgång använt sig av kalla bad, friskt uteliv, förståndig diet mm för att motverka driftslivets hets och därmed indirekt förhindra onani. En förståndig sexuell upplysning från föräldrarnas och lärarnas sida torde dock vara det allra bästa profylaktiska medlet.

Hmmm… jag undrar om det där med kalla bad även biter på vuxna individer!? När man hamnat för nära någon tjej, ja jag menar då man har kramats för länge, så har det ju hänt att man tänt till och vad man just då önskade med kramarna uteblev. I de utsökta fallen har man kunnat få nåt som i mina hemtrakter kallas ”bollhot” (läs pungont) man får m.a.o. ont i stenkassen (läs skrotum eller pungen) p.g.a. nåt övertryck som blir… tror jag!? Vid de tillfällena var nog den enda metoden för att slippa ett långvarigt pungont att utföra, enligt Dr William Dickstone, någon typ av trevlig onani. Har dock aldrig testat en kalldusch eller kallt bad för att förhindra den så otrevliga gärningen. Fasar inför tanken på vad som skulle hända med nyss nämnda kroppsdel och dess tillbehör. Gissar att det ändå, i vissa fall, skulle ha en viss positiv effekt. Jag vill på intet sätt förringa idéerna av Dr William i ovanstående utlägg om onani, men dessa ter sig något extrema och skrämmande i nutid. Avslutningsvis har jag gett detta råd till en del av mina, för ämnet, ängsliga chattvänner: Bästa sättet att avhålla sig från onani vid läggdags är att hålla händerna på täcket, helst då också med en gummibandsförsedd slinga runt nacken. Ändarna av gummibanden skall vara rejält fästa vid handlederna och gummibanden skall också vara sträckta så hårt att de omöjliggör händernas framfart mot organen som göms under täcket. Efterhand kan den gummibandsförsedda onanisten erhålla muskelstyrka, p.g.a. av rejält upptränade armmuskler, som vida överskrider gummibandens elasticitet varefter organen återigen ligger inom onanistens porté.
Porté används förövrigt också inom det militära och betyder ungefär ”inom räckvidd” men tror att det i de flesta fall har med kanoner att göra men passar ändå jättebra i sammanhanget Ja dåå förstår ni säkert!? Tror att Laitis saluför en en typ av starkare gummiband som används för att säkerställa lastens kvarvarande på släp :-)

Hoppas detta var goda råd för den händige onanisten!?