Here goes...
Var inne hos några kollegor på jobbet en dag och frågade om de möjligtvis hade ett par gångjärn liggande i någon av deras gömmor. Gångjärnen hade jag för avsikt att använda till en låda som på något sätt påminner om ett smyckeskrin, men var ämnat för nåt helt annat. En av kollegorna åtog sig snabbt uppgiften att leta gångjärnet. Med en mycket koncentrerad min, och frenesi som saknar motstycke, började Holger, som egentligen heter nåt helt annat, leta bland all bråte som fanns i deras välfyllda förråd. Efter en tids rotande i en massa lådor och hyllor hittade Holger två fin fina gångjärn i mässing. Han vände sig mot mig med en stolt min och förkunnade att dessa vackra mässingsgångjärn har suttit i en gammal flygel som Gustav den IV spelat på. Skärp dig Holger! När den där flygeln tillverkades hade redan Gustav legat begravd i många år, det vet jag! Fastän jag inte hängde med på lektionerna så vet jag ändå att han inte levde in på 1900-talet. Titta här då! Sa Holger och visade de instansade bokstäverna på ett av gångjärnen. Hm mycket riktigt, de var märkta med Gustav IV!
Började fundera om Gustav IV kanske hade en gångjärnsfabrik någon gång under 1700-1800-talet. Som vanligt när jag behöver information går jag ut på nätet och söker. Det är ren guldgruva om man har lite, eller enligt min åsikt massor med kunskaper i rådande ämne. Tilläggas bör att detta var ett ämne i vilket jag, minst sagt, hade mycket påvra kunskaper i. Att läsa om nåt på nätet där referenser saknas är ett hasardspel utan like. Även om dessa referenser, eller varifrån de fått sin information från, är snyggt och prydligt skrivna så borgar det ju inte för att allt man läser är sant och riktigt. Man kan ju ta sig lite tid och grubbla lite över vad som kan hända med referenserna om någon gjort egna tolkningar eller översatt material från ett språk de inte behärskar till fullo – listan kan göras lång. Den okunnige läsaren/sökaren kan m.a.o. åka på riktiga nitar vill jag lova, kommer till det lite senare.
Kastade in sökorden Gustav IV och gängjärn som slutade med 100-tals träffar, surfade in på en del av träffarna men någon gångjärnsfabrik som kunde förknippas med Gustav IV fanns inte att läsa om. Av eget intresse fortsatte jag att läsa lite här och där om Gustav och tittade på en del porträtt av honom, förmodligen målade under 1700-1800-talet och konstaterade att Gustav nog var en trevlig kille ibland men såg inte ut att vara den händiga typen, kan dock ha fel. Möjligen kanske han utförde någon typ av terapiarbete med gångjärnstillverkning då han satt i husarrest på Gripsholm slott. Tänk er! I skolor förespråkar man nätet som favoritsök för nästan alla slags jobb de gör. Jag som är ”ganska” insatt i elektronik, ja och lite annat, ser nästan varje dag människor som lägger ut egna teorier och diverse felaktigt tolkade texter från annat håll som ställer allt på kant… Världshistorien kan m.a.o. bli en helt annan än den vi är van vid.
Nää nu orkar jag inte svamla mer! :-)
För att återgå till det där med att man bör vara någorlunda insatt i de ämnen man söker ute på nätet. Det jag skrivit ovan har jag bara hitta på utom det där med gångjärnen till min låda, dock var de inte märkta med Gustav IV. Tänk er att någon skulle söka fakta om Gustav IV och slarvläsa min lögnaktiga historia, vad skulle kunna kan hända? Jo, plötsligt börjar det dyka upp uppsatser om Gustav IV där det står att han hade en stor gångjärnsfabrik i Gripsholm slott eller att han var en riktig pianovirtuos. Människan söker alltid genvägar vilka KAN, om de inte sköts eller används på rätt sätt, leda till katastrof om det vill sig riktigt illa.
Hörrni, ha en bra dag och tro inte allt ni läser ute på nätet!
fredag 25 december 2009
Oj, vad skrev jag!!
Klockan är 01:37 och tröttheten börjar sakta krypa på, känner mig faktiskt lite småsvag… kan bero på julmusten jag tog men är inte säker. Ja… nu sitter man här på självaste julaftonskvällen och funderar var julaftonen tog vägen! Varför i hela friden går det så jäkla fort!? Då man tittat på Kalle-Anka och julklapparna har öppnats försvinner liksom bara tiden. Nuförtiden hinner man aldrig riktigt komma i stämning, man ser allt det fina runt omkring sig men hinner inte eller förmår inte registrera. Julpyntet som annars brukar sprida sån fin och behaglig värme når inte riktigt fram. Kommer precis ihåg hur man kände då man var en grabb. Man låg under granen, inhalerade doften från barren och tittade upp bland julgransljusen. Pumlorna eller kulor som en del felaktigt kallar dem. Det gnistrade och glimmade på ett förtrollande sätt. Man såg och kände allt då… fullständig närvaro. Då var man nog vad man kallar en ”hel människa”. Man borde egentligen vara ledig hela december så man hinner komma i fas med julmyset!
Läste föresten genom vad jag skrev i sista bloggen och konstaterade att de råd jag skrev till mina vänner inte är ett dugg bättre än författaren av boken vars innehåll jag så lättsinnigt lägger ut i min blogg. Jag skyller på att skriften skedde i en omdömeslös timma på dygnet, jag var nog helt säkert inte i riktigt mental balans. Ja ni förstår väl att de där gummibanden kan vara farliga på många sätt och vis!? Då jag vaknade i morse fick jag lite panik över vad jag hade skrivit och i min halvvakna hjärna snurrade tankar runt: ingen må väl följa de goda råden med gummibandsmetoden!? Nåja, ni får ta det för vad det är bara ni inte använder de där starka gummistropparna från Laitis, de voro enligt min mening en smula FÖR starka. ;-) Undrar vad Dr William Dickstone skulle säga om han vetat att en galning, anno 2009, skulle lägga ut hans… ja kanske t.o.m. största livsverk i nåt som kallas ”blogg”. Jag ryser då jag tänker på det… tänk er alla metoder han skulle kunna använda för att stoppa denna bloggare. Kalla bad, åderlåtelse, diet på spenat, enskilda samtal med mina pedagogkollegor… Jag blir kall i magen! :-) Det blev nog lite annat än föregående sexblogginlägg men det ska väl vara lite variation. Det kommer mer strax, stay tuned!
God Jul till er!
Klockan är 01:37 och tröttheten börjar sakta krypa på, känner mig faktiskt lite småsvag… kan bero på julmusten jag tog men är inte säker. Ja… nu sitter man här på självaste julaftonskvällen och funderar var julaftonen tog vägen! Varför i hela friden går det så jäkla fort!? Då man tittat på Kalle-Anka och julklapparna har öppnats försvinner liksom bara tiden. Nuförtiden hinner man aldrig riktigt komma i stämning, man ser allt det fina runt omkring sig men hinner inte eller förmår inte registrera. Julpyntet som annars brukar sprida sån fin och behaglig värme når inte riktigt fram. Kommer precis ihåg hur man kände då man var en grabb. Man låg under granen, inhalerade doften från barren och tittade upp bland julgransljusen. Pumlorna eller kulor som en del felaktigt kallar dem. Det gnistrade och glimmade på ett förtrollande sätt. Man såg och kände allt då… fullständig närvaro. Då var man nog vad man kallar en ”hel människa”. Man borde egentligen vara ledig hela december så man hinner komma i fas med julmyset!
Läste föresten genom vad jag skrev i sista bloggen och konstaterade att de råd jag skrev till mina vänner inte är ett dugg bättre än författaren av boken vars innehåll jag så lättsinnigt lägger ut i min blogg. Jag skyller på att skriften skedde i en omdömeslös timma på dygnet, jag var nog helt säkert inte i riktigt mental balans. Ja ni förstår väl att de där gummibanden kan vara farliga på många sätt och vis!? Då jag vaknade i morse fick jag lite panik över vad jag hade skrivit och i min halvvakna hjärna snurrade tankar runt: ingen må väl följa de goda råden med gummibandsmetoden!? Nåja, ni får ta det för vad det är bara ni inte använder de där starka gummistropparna från Laitis, de voro enligt min mening en smula FÖR starka. ;-) Undrar vad Dr William Dickstone skulle säga om han vetat att en galning, anno 2009, skulle lägga ut hans… ja kanske t.o.m. största livsverk i nåt som kallas ”blogg”. Jag ryser då jag tänker på det… tänk er alla metoder han skulle kunna använda för att stoppa denna bloggare. Kalla bad, åderlåtelse, diet på spenat, enskilda samtal med mina pedagogkollegor… Jag blir kall i magen! :-) Det blev nog lite annat än föregående sexblogginlägg men det ska väl vara lite variation. Det kommer mer strax, stay tuned!
God Jul till er!
onsdag 23 december 2009
Råd till den händige onanisten...
Har fått en del förfrågningar från fundersamma läsare av min blogg, har också chattat med vänner som är jätteoroliga över onani. Skriver därför ett litet utdrag från min fina bok om detta som för många, i min chatt och läskrets, är väldigt oroliga för och anser vara ett stort problem. Kom ihåg! Detta är den syn man hade på 30-talet då boken varifrån uppgifterna kommer skrevs. Författaren även denna gåååång… ingen mindre än den mycket kloke och spännande... Dr William Dickstone!
Vassegoo!
Onani eller masturbation, som den vetenskapliga termen lyder, består av retningar av de egna könsorganen, varigenom sexuell tillfredsställelse uppnås. Förr bedrevs en intensiv skräckpropaganda mot onani såväl av läkare som framförallt av moralister och pedagoger.
Man skildrade i de grällaste färger de sjukdomar som ofelbart följde onanin i spåren, särskilt ryggmärgslidande och sinnessjukdomar av alla möjliga slag. Härigenom vann man endast, att unga onanister blevo skrämda och uppjagade och predisponerade för psykiska konflikter.
Framhållas bör att masturbation mycket lätt kan övergå i överdrift och då medför samma skadliga verkningar som överdrivet sexuellt umgänge. Denna perversitet – ty som sådan måste man givetvis betrakta den – försvinner i allmänhet av sig själv, då tillfälle till naturlig sexuellt umgänge yppar sig. Hos barn har man ofta med framgång använt sig av kalla bad, friskt uteliv, förståndig diet mm för att motverka driftslivets hets och därmed indirekt förhindra onani. En förståndig sexuell upplysning från föräldrarnas och lärarnas sida torde dock vara det allra bästa profylaktiska medlet.
Hmmm… jag undrar om det där med kalla bad även biter på vuxna individer!? När man hamnat för nära någon tjej, ja jag menar då man har kramats för länge, så har det ju hänt att man tänt till och vad man just då önskade med kramarna uteblev. I de utsökta fallen har man kunnat få nåt som i mina hemtrakter kallas ”bollhot” (läs pungont) man får m.a.o. ont i stenkassen (läs skrotum eller pungen) p.g.a. nåt övertryck som blir… tror jag!? Vid de tillfällena var nog den enda metoden för att slippa ett långvarigt pungont att utföra, enligt Dr William Dickstone, någon typ av trevlig onani. Har dock aldrig testat en kalldusch eller kallt bad för att förhindra den så otrevliga gärningen. Fasar inför tanken på vad som skulle hända med nyss nämnda kroppsdel och dess tillbehör. Gissar att det ändå, i vissa fall, skulle ha en viss positiv effekt. Jag vill på intet sätt förringa idéerna av Dr William i ovanstående utlägg om onani, men dessa ter sig något extrema och skrämmande i nutid. Avslutningsvis har jag gett detta råd till en del av mina, för ämnet, ängsliga chattvänner: Bästa sättet att avhålla sig från onani vid läggdags är att hålla händerna på täcket, helst då också med en gummibandsförsedd slinga runt nacken. Ändarna av gummibanden skall vara rejält fästa vid handlederna och gummibanden skall också vara sträckta så hårt att de omöjliggör händernas framfart mot organen som göms under täcket. Efterhand kan den gummibandsförsedda onanisten erhålla muskelstyrka, p.g.a. av rejält upptränade armmuskler, som vida överskrider gummibandens elasticitet varefter organen återigen ligger inom onanistens porté.
Porté används förövrigt också inom det militära och betyder ungefär ”inom räckvidd” men tror att det i de flesta fall har med kanoner att göra men passar ändå jättebra i sammanhanget Ja dåå förstår ni säkert!? Tror att Laitis saluför en en typ av starkare gummiband som används för att säkerställa lastens kvarvarande på släp :-)
Hoppas detta var goda råd för den händige onanisten!?
Vassegoo!
Onani eller masturbation, som den vetenskapliga termen lyder, består av retningar av de egna könsorganen, varigenom sexuell tillfredsställelse uppnås. Förr bedrevs en intensiv skräckpropaganda mot onani såväl av läkare som framförallt av moralister och pedagoger.
Man skildrade i de grällaste färger de sjukdomar som ofelbart följde onanin i spåren, särskilt ryggmärgslidande och sinnessjukdomar av alla möjliga slag. Härigenom vann man endast, att unga onanister blevo skrämda och uppjagade och predisponerade för psykiska konflikter.
Framhållas bör att masturbation mycket lätt kan övergå i överdrift och då medför samma skadliga verkningar som överdrivet sexuellt umgänge. Denna perversitet – ty som sådan måste man givetvis betrakta den – försvinner i allmänhet av sig själv, då tillfälle till naturlig sexuellt umgänge yppar sig. Hos barn har man ofta med framgång använt sig av kalla bad, friskt uteliv, förståndig diet mm för att motverka driftslivets hets och därmed indirekt förhindra onani. En förståndig sexuell upplysning från föräldrarnas och lärarnas sida torde dock vara det allra bästa profylaktiska medlet.
Hmmm… jag undrar om det där med kalla bad även biter på vuxna individer!? När man hamnat för nära någon tjej, ja jag menar då man har kramats för länge, så har det ju hänt att man tänt till och vad man just då önskade med kramarna uteblev. I de utsökta fallen har man kunnat få nåt som i mina hemtrakter kallas ”bollhot” (läs pungont) man får m.a.o. ont i stenkassen (läs skrotum eller pungen) p.g.a. nåt övertryck som blir… tror jag!? Vid de tillfällena var nog den enda metoden för att slippa ett långvarigt pungont att utföra, enligt Dr William Dickstone, någon typ av trevlig onani. Har dock aldrig testat en kalldusch eller kallt bad för att förhindra den så otrevliga gärningen. Fasar inför tanken på vad som skulle hända med nyss nämnda kroppsdel och dess tillbehör. Gissar att det ändå, i vissa fall, skulle ha en viss positiv effekt. Jag vill på intet sätt förringa idéerna av Dr William i ovanstående utlägg om onani, men dessa ter sig något extrema och skrämmande i nutid. Avslutningsvis har jag gett detta råd till en del av mina, för ämnet, ängsliga chattvänner: Bästa sättet att avhålla sig från onani vid läggdags är att hålla händerna på täcket, helst då också med en gummibandsförsedd slinga runt nacken. Ändarna av gummibanden skall vara rejält fästa vid handlederna och gummibanden skall också vara sträckta så hårt att de omöjliggör händernas framfart mot organen som göms under täcket. Efterhand kan den gummibandsförsedda onanisten erhålla muskelstyrka, p.g.a. av rejält upptränade armmuskler, som vida överskrider gummibandens elasticitet varefter organen återigen ligger inom onanistens porté.
Porté används förövrigt också inom det militära och betyder ungefär ”inom räckvidd” men tror att det i de flesta fall har med kanoner att göra men passar ändå jättebra i sammanhanget Ja dåå förstår ni säkert!? Tror att Laitis saluför en en typ av starkare gummiband som används för att säkerställa lastens kvarvarande på släp :-)
Hoppas detta var goda råd för den händige onanisten!?
tisdag 22 december 2009
En varningens ord i sexbranschen!
Tänkte att ni kanske ville veta lite om baksidan med allt för frekvent könsumgänge. Här kommer ännu ett utdrag ur hemmets illustrerade läkarbok. Författaren är som vanligt den mycket kompetente och trevlige Dr. William Dickstone, ja han heter faktiskt så och att döma av vad han skriver så verkar han vara en mycket klok karl. Håll till godo!
Vad frekvensen av samlag beträffar, är det alldeles omöjligt att ge några bestämda regler, då de individuella förhållandena härvidlag spela in mer än någonsin. Som en allmän regel torde man kunna fastslå, att man överskridit en måttlighetens gräns då parterna dagen efter samlag ej känna sig fullt friska och krya utan i ett eller annat avseende lidande. I ett sådant fall bör man taga varning och genast minska antalet samlag.
Vet inte om det här gäller idag, boken är ju från1934. Jag hoppas verkligen inte att det är sant, som Dr William skriver, men man vet ju aldrig Det finns många kloka ord skrivna i denna bok. Har tydligen, enligt honom, inte kört med tillräckligt hög frekvens... Ska försöka hitta lite mer intressanta saker jag kan dela med mig av. Boken är en guldgruva kan jag lova! Förmodligen kommer jag snart att ha en svans av läkarstuderande människor på besök till min blogg. :-)
Vad frekvensen av samlag beträffar, är det alldeles omöjligt att ge några bestämda regler, då de individuella förhållandena härvidlag spela in mer än någonsin. Som en allmän regel torde man kunna fastslå, att man överskridit en måttlighetens gräns då parterna dagen efter samlag ej känna sig fullt friska och krya utan i ett eller annat avseende lidande. I ett sådant fall bör man taga varning och genast minska antalet samlag.
Vet inte om det här gäller idag, boken är ju från1934. Jag hoppas verkligen inte att det är sant, som Dr William skriver, men man vet ju aldrig Det finns många kloka ord skrivna i denna bok. Har tydligen, enligt honom, inte kört med tillräckligt hög frekvens... Ska försöka hitta lite mer intressanta saker jag kan dela med mig av. Boken är en guldgruva kan jag lova! Förmodligen kommer jag snart att ha en svans av läkarstuderande människor på besök till min blogg. :-)
lördag 19 december 2009
När ventilen slutar fundera...
När ventilen slutar fundera… ansträngning
Då de från solen brunfärgframkallande strålarna förhindrades av otäcka mörka moln beslutade jag mig för att gå in i husets värme och hitta på nåt annat trevligt. Kollade igenom min, inte så överfulla, bokhylla efter nåt intressant att läsa. Mina ögon fastnade direkt på en gammal läkarbok från, inte minst sagt, lite äldre tider… Efter att ha bläddrat lite i boken hittade jag en intressant sida om nåt som kan ställa till problem, ja faktiskt, för män i alla åldrar. Kan inte låta bli att inleda med lite egna funderingar; kanske lite utanför ämnet men dock passande på nåt sätt.
Ventilen är en inte helt ovanlig benämning på det manliga könsorganet i mina hemtrakter; skillnaderna är inte stora och båda fungerar i mångt och mycket på samma sätt. En av likheterna visar sig ofta vid morgonens första toalettbesök då man också gör sina behov. Att stående ge sig på en urinering i den tidiga morgontimman och kanske med en ofta för hög ventilelevation, ja höjd då, är lika med att utföra en vansinnig och omdömeslös handling enligt mina erfarenheter. Hur man än vrider och justerar munstycket i ventilen så ändras varken omfång eller riktning av strålen – den vill helt enkelt inte krympa till toalettringens storlek! Denna handling blir i sig densamma som då hundar pinkar in sitt revir. Om man inte torkar upp efter sig kan det mynna ut i en ren krigshandling mot de övriga i familjen. Hur göra!? Mig veterligen finns bara ett sätt, placera röven på toalettsitsen och utför behoven i lugn och ro, se dock till att om möjligt minska längd och ventilelevation för att inte också dra på er ett kalsongbyte.
Nu raskt över till rubrikens innehåll!
Skrev ”när ventilen slutar fundera” men skulle lika gärna kunna skriva ”när ventilen slutar fungera” blir ju i och för sig samma sak på nåt sätt. Vad jag menar med detta är att det finns ett tråkigt fenomen som heter impotens och som absolut inte är nåt att skoja om. Många med samma utrustning som jag har lider av detta och i mina tankegångar är det förmodligen en av de värsta saker man kan dra på sig. Turligt nog lider jag inte av detta men man vet ju aldrig med stigande ålder och så…
För er som inte riktigt vet vad impotens är så kommer här ett utdrag ur min, inte minst sagt, intressanta och läsvärda bok ”Hemmets illustrerade läkarbok” av Dr William Dickstone. Vet inte om man ska säga att hans efternamn är opassande eller passande i detta känsliga ämne… Några varningens ord innan ni läser, texten kanske inte riktigt överensstämmer med dagens syn och symptombeskrivning på impotens men är ändå intressant, boken är skriven på 30-talet. Tror att den där Dr William var en trevlig kille på sin tid… Jag får som för mig det.
Med impotens avses bristande förmåga hos mannen att utöva samlag. Orsakerna kunna vara många. Ofta rör det sig om en rent psykisk defekt som i många fall lätt kan botas av läkare. I andra fall rör det sig om organisk missbildning som är omöjlig att bota. Impotens kan också uppkomma som följd av sexuella orgier under ungdomstiden och som tecken på inträdande ålderdom. Överhuvud taget kan man tillråda varje impotent man att söka läkarhjälp då denna abnormitet kan botas i långt större utsträckning än man vanligen tror. Icke heller bör någon av falsk blyghet avhålla sig från att söka bot för denna åkomma.
Trots den något ålderstigna texten, och synen på impotens, så har faktiskt Dr William en del poänger i vad han skriver. Ska kolla om jag hittar nåt mer i denna bok som kan vara av intresse. Det finns faktiskt en hel del fina saker som kan vara av allmänt intresse, inte för att jag nu har tänkt blogga om medicinska spörsmål, men det kan ju vara kul att veta hur man såg på saker och ting förr i tiden... Ahaaa nu ser jag, så var det ja!
Då de från solen brunfärgframkallande strålarna förhindrades av otäcka mörka moln beslutade jag mig för att gå in i husets värme och hitta på nåt annat trevligt. Kollade igenom min, inte så överfulla, bokhylla efter nåt intressant att läsa. Mina ögon fastnade direkt på en gammal läkarbok från, inte minst sagt, lite äldre tider… Efter att ha bläddrat lite i boken hittade jag en intressant sida om nåt som kan ställa till problem, ja faktiskt, för män i alla åldrar. Kan inte låta bli att inleda med lite egna funderingar; kanske lite utanför ämnet men dock passande på nåt sätt.
Ventilen är en inte helt ovanlig benämning på det manliga könsorganet i mina hemtrakter; skillnaderna är inte stora och båda fungerar i mångt och mycket på samma sätt. En av likheterna visar sig ofta vid morgonens första toalettbesök då man också gör sina behov. Att stående ge sig på en urinering i den tidiga morgontimman och kanske med en ofta för hög ventilelevation, ja höjd då, är lika med att utföra en vansinnig och omdömeslös handling enligt mina erfarenheter. Hur man än vrider och justerar munstycket i ventilen så ändras varken omfång eller riktning av strålen – den vill helt enkelt inte krympa till toalettringens storlek! Denna handling blir i sig densamma som då hundar pinkar in sitt revir. Om man inte torkar upp efter sig kan det mynna ut i en ren krigshandling mot de övriga i familjen. Hur göra!? Mig veterligen finns bara ett sätt, placera röven på toalettsitsen och utför behoven i lugn och ro, se dock till att om möjligt minska längd och ventilelevation för att inte också dra på er ett kalsongbyte.
Nu raskt över till rubrikens innehåll!
Skrev ”när ventilen slutar fundera” men skulle lika gärna kunna skriva ”när ventilen slutar fungera” blir ju i och för sig samma sak på nåt sätt. Vad jag menar med detta är att det finns ett tråkigt fenomen som heter impotens och som absolut inte är nåt att skoja om. Många med samma utrustning som jag har lider av detta och i mina tankegångar är det förmodligen en av de värsta saker man kan dra på sig. Turligt nog lider jag inte av detta men man vet ju aldrig med stigande ålder och så…
För er som inte riktigt vet vad impotens är så kommer här ett utdrag ur min, inte minst sagt, intressanta och läsvärda bok ”Hemmets illustrerade läkarbok” av Dr William Dickstone. Vet inte om man ska säga att hans efternamn är opassande eller passande i detta känsliga ämne… Några varningens ord innan ni läser, texten kanske inte riktigt överensstämmer med dagens syn och symptombeskrivning på impotens men är ändå intressant, boken är skriven på 30-talet. Tror att den där Dr William var en trevlig kille på sin tid… Jag får som för mig det.
Med impotens avses bristande förmåga hos mannen att utöva samlag. Orsakerna kunna vara många. Ofta rör det sig om en rent psykisk defekt som i många fall lätt kan botas av läkare. I andra fall rör det sig om organisk missbildning som är omöjlig att bota. Impotens kan också uppkomma som följd av sexuella orgier under ungdomstiden och som tecken på inträdande ålderdom. Överhuvud taget kan man tillråda varje impotent man att söka läkarhjälp då denna abnormitet kan botas i långt större utsträckning än man vanligen tror. Icke heller bör någon av falsk blyghet avhålla sig från att söka bot för denna åkomma.
Trots den något ålderstigna texten, och synen på impotens, så har faktiskt Dr William en del poänger i vad han skriver. Ska kolla om jag hittar nåt mer i denna bok som kan vara av intresse. Det finns faktiskt en hel del fina saker som kan vara av allmänt intresse, inte för att jag nu har tänkt blogga om medicinska spörsmål, men det kan ju vara kul att veta hur man såg på saker och ting förr i tiden... Ahaaa nu ser jag, så var det ja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)